Listan!

Har fått nys om en superbra lista såhär i valptider med agility som framtidsmål!
Listan kommer från humlespunk.wordpress.com

 

"Kom-ihåg-lista aka Valpagility-nörderi

——————————–

- Leka kontaktövningar i alla möjliga miljöer. Kampa och leka och godisbelöna och skratta tillsammans, fastän andra hundar skäller vilt omkring oss eller tåget kommer eller människor kommer och går. (Speciellt minns jag när vi satt på en yttepyttegräsplätt mitt inne i en korsning i stan bland bilar och cyklister och barnvagnar, och kampade livligt med en fårskinnstuss fastän stans halva moppe-gäng åkte förbi och tutade.)

- Cirkellekar. Springa eller gå hit och dit med sin hund som följer handen vid sidan om, både till höger om sig och till vänster om sig. Stora cirklar och små cirklar, skutta fort och tulta långsamt. Och följa handen och börja med framförbyten och bakombyten i cirkellekarna, utan att ha ett enda hinder i närheten. Sånt roligt kan man göra, och att fnittrigt springa runt med matte tyckte Spunkvalpen var tokroligt.

- Lära in “stanna” och “start-ordet” som i vårt fall är “okej”. Sätta/lägga valpen och säga stanna, gå någon meter/flera meter och sen säga “start-ordet”. Och att sen fnitterspringa så fort man kan. Sånt roligt älskar en tult-valp, att springa ifatt med matte. Åtminstone älskade Spunk det, när hon som litet ludd virvlade över ängarna för att komma ikapp matte och kampleksaken.

- Träna blindbyten vid inkallningen, och med ryggen mot Spunk kalla in henne till vänster eller höger sida och tokleka.

- Leka tramp/tass-target, om man har tänkt att använda sig av det på kontaktfälten. Vi lekte till exempel med en matt-stump som target, som jag lade lite här och lite där, och som Spunk sprang och trampade på i full rulle. Förfnittrat roligt.

- För att upptäcka att det kan röra sig under fötterna så skuttade Spunk över en planka med en vedklabbe under redan som tioveckors-valp. Och ju tuffare hon blev, desto större vedklabbe lade jag under. Förskräckligt roligt, nästan som att gå på tivoli faktiskt. Och med en godisbelöning i änden, så hade hon vips vops lärt sig början till “gungan“.

- Skutta runt träd, klättra upp på stenar, balansera på stockar, krypa under och sprätta över och spraka igenom. Skogsagility är roligare än vad man tror, och väldigt användbart. För här kan man leka “skicka hund”, runt träd och upp på små stubbar. Och skicka längre och längre ifrån. Och även här kan man träna framförbyten och bakombyten och blindbyten runt träden. Mycket av handlingen kan man alltså fnittrigt leka fram redan från början.

- Bäbis-balansbommen (lätt att snickra ihop själv) tyckte Spunkvalpen också var väldigt rolig. Speciellt när det magiskt dök upp godisbelöningar i ändarna på balansbommen, lite som att hitta guld i änden av regnbågen, så där var man ju tvungen att stanna till. Och så småningom stanna till med två tassar i gräset och två tassar kvar på balansbommen, och vips vops hade hon lärt sig början på “två-av-två-på“.

- Två-av-två-på kan man leka överallt, för övrigt. Så man tränar kroppsminnet. På ett trappsteg, på en liten stubbe eller sten i skogen, på en skärbräda eller en planka.

- Vi hängde ett badlakan över en stol och provade att skutta igenom badlakanet. Som en “bäbis-säcken“. Och sen lekte vi samma lekar med lakan och en sopsäck och presenningen i förrådet. Och Spunk var tuff som en tok.

- En liten tunnel fyndade vi på rusta (40 cm i diam) för några kronor, och så kunde vi leka tunnel med kurragömma och tittut. Och senare leka kurragömma med själva tunnelöppningen, det var förtokat roligt tyckte Spunk. För när vi lekte en bit från tunneln så kunde jag plötsligt säga “genom”, som är mitt tunnel-kommando, och då såg man hur hon tände till och började leta närmaste tunnelöppning alldeles på egen hand.

- En liten tunnel är också världsbäst att leka handling med – dyker valpen ut ur tunneln på den sidan man tänkt? Om jag skickar in Spunk med vänsterhanden, kommer hon och letar efter mig till höger efter tunneln? Eller om jag tjoar “fram, fram”, springer hon rakt fram då? Och om jag bakombyter, springer hon ut till vänster då? Sånt roligt fnittrade vi också, lite som gubben-i-lådan kan man säga.

- Ack så tråkigt men oj så viktigt – passivitetsträna bredvid andra som tränar agility “på riktigt”. Plä vad tråkigt, tyckte vi båda två, att sitta still och titta på utan att få vara med, och utan att hoppa runt och skälla eller något annat förtokat. Men ibland måste man väl ha tråkigt för att verkligen lägga märke till när man har det roligt. Och om man sätter sig och tittar på i närheten av gungan, som smäller och skramlar, så slår man två flugor i en smäll. Passivitetsträna och vänja sig vid ljudet av en smällande, skramlande gunga.

- Kroppskontroll har vi lekt en hel del också, att upptäcka att man har fyra fötter och en hel kropp som fötterna sitter fast i. Så man inte glömmer bakbenen och river hinder i framtiden. Och det har vi lekt fram med olika tricklekar, roligt som tusan tycker Spunk som har väldigt mycket sprak och fnitter i kroppen.

- När vi lekt skogsagility och cirkellekar hela sommaren, så började vi under hösten leka vidare med hinderstöd, fast utan bommar. Till exempel lekte vi Agilitynerds One jump drill och andra roligheter. Egentligen är det sammalikadant som att cirkelleka och skutta bredvid varann och byta följa-hand och byta skutta-håll lite nu och då, fast nu råkar det stå två hinderstöd i vägen. Förskräckligt förfnittrat roligt.

- Vi ställde upp hinderstöd på rad med godisbelöning i änden och lekte “fram“. Eller ställde hinderstöd i en banan-böj och sökte hinder. Och så småningom lade jag små “bumps” mellan hinderstöden (plaströr kapade på längden, ser ut som en hängränna ungefär fast upp och ner) så det började likna ett hopphinder fast utan hopp. Förskräckligt förfnittrat roligt, det också, eftersom Spunk har ett sånt fnittrigt flärp om öronen och skiner som solen när hon förstår vad jag är ute efter. Och väldigt, väldigt roligt-nyttigt att fnittra fram konceptet externbelöning – att vänta med att ta belöningen innan jag säger ok.

- Slalomet hade jag bestämt mig för att träna in med 2×2-metoden – så det började vi leka redan när hon var 10 1/2 månader ungefär. För i början är det bara att springa rakt mellan pinnar, inga svängom-rörelser med kroppen. Däremot träna självständighet och ingångar/utgångar och fartigheter. Med fyra pinnar uppställda i trädgården kunde vi klicka “slalom” någon minut på morgonen och någon minut på kvällen, det räckte. Och när Spunk passerat elva månader och närmade sig tolv månader, började vi flytta ihop pinnarna, och vips vops hade vi ett färdigt, självständigt tolvpinnars-slalom lagom till ett-års-dagen. Jag älskar 2×2-metoden. (Men slalom tränar vi i princip aldrig med tolv pinnar, är det slalom med i en kombination/bana så har vi oftast fyra eller sex pinnar, och få repetitioner fortfarande.)"

Det kommer ta ett tag innan Jagge och jag har kommit igenom hela listan, men vi är iaf en bit på väg! =) 

En mycket bra lista som jag kommer ha stor användning av! Tack för den Humlespunk! =)